Studentafton med Nina Björk 11 november 2014

Terminens tredje afton har tagit plats i AF-borgens café Athen. I var sin av de två skinnfåtöljerna slår sig kvällens gäst Nina Björk ner tillsammans med moderatorn Cecilia Nebel. Resten av kaféts fåtöljer, stolar och soffor har fyllts av en ung publik och samtalet tar sin början i Björks debutbok ”Under det rosa täcket” från 1996 som blev en feministisk klassiker med över 100 000 sålda exemplar:
”Blir det lättare eller svårare att gå vidare efter den typen av kritik?” undrar moderatorn.
”Jag är fruktansvärd nervös inför recensioner, och det blir värre och värre efter varje bok”, börjar Björk och beskriver sedan insikten om bokens framgång och hur hon varnande tänkte ”Det här får jag inte vilja uppnå igen […] det får inte bli en modell för hur det är att skriva en bok”.

Björk senaste bok från 2012 ”Lyckliga i alla sina dagar” visas upp på scen och hon berättar om hur boken växte fram ur Walt Disney och Marx beskrivning av människan som djuret som planerar framtiden. Just i Disneys storartade drömvärld börjar boken och når sedan sin kärna, enligt Björk, i konflikten mellan drömmar på individ- och samhällsnivå:
”Varför får vi drömma så stort individuellt? Det finns ingen gräns för hur långt vi får drömma som individer […] samtidigt finns det ett kritiskt tänkta mot det utopiska i politiken”

”Sktidrömmar, vad menar du med det?” är moderatorns nästa fråga och syftar till en artikel Björk skrev för DN 2007.
”Det var under högkonjuktur då materiella drömmar fick ta stor plats […] Det finns så mycket viktigare och större saker”, menar Nina än att kritisera sitt eget hem. Flera gånger har Björk fått kritik för att ha agerat ”pekpinne” för hur folk ska leva och tycka, något Björk besvara med:
”Lever man tillsammans är man inte herre över sina egna drömmar och sitt eget begär” och förklarar vidare massmedias roll, som är så nära oss i dagens samhälle och gör det svårt att känna sig fri och självständig:
”..vi (har) vant oss vid så mycket att vi inte ser det som en påverkan eller infiltration av våra hjärnor” säger Björk och hävdar att det är lätt att se henne som en pekpinne, men egentligen är samhället fyllt av dolda restriktioner och ramar:

När Nebel undrar om Björk kan se några positiva sidor hos kapitalismen lyfter hon fram kapitalismens framgångar – att vi idag kan göra otroligt mycket mer än tidigare. Men på bekostnad av kapitalismens behov av en ständigt växande marknad  har vi tappat tilltron till människors lika värde, och andra grundläggande idéer vi annars tar för givna, menar Björk. Hon fortsätter med att beskriva sitt begrepp ”kulturell kannibalism”:
”Reklamen handlar jättelite om grejer eller materiella saker, det handlar istället om vad vi verkligen vill ha; kärlek, gemenskap, närhet och vänskap […]Omedvetet lär vi oss att vi kan få det genom att köpa saker och ting.”

Flera gånger under samtalet vänder sig Björk mot och talar direkt till publiken, som under aftonens sista halvtimme bjuds in i samtalet. Frågor som; ”Hur ställer du dig till feministiskt initiativ?”, ”Är inte socialismen förlegad?” och ”Vad ska människor göra av sin kreativitet?” besvaras av Björk med iver och engagemang, och många efterföljande diskussioner uppstår. Instämmande hummande och spontana applåder efter välformulerade svar visar att hon har publiken med sig. En av kvällens sista talare från publiken ifrågasätter hur hon kan kombinera sin pessimistiska syn på framtiden och vilja att skriva böcker, som ju ändå har en framtidsanda.
”Vi kan inte vara realistiska i vårt hopp, vi måste vara helt galna i vårt hopp”, säger Björk och beskriver konflikten mellan att känna och att tycka, och att hon så långt det är möjligt försöker leva som hon lär, trots att ”det är så ologiskt mellan hjärta och hjärna..”.