Inför ett fullsatt Athen skuttade professor Germund Hesslow upp på scen. Under aftonen kom han att föreläsa om arv och miljö, och dessa faktorers påverkan på individen. Efter Hesslows inledande anförande följde ett samtal med Jessica Abbott, universitetslektor och evolutionsbiolog vid Lunds universitet. Aftonen avslutades med en traditionsenlig frågestund.

Innan Germund Hesslow inleder sin föreläsning börjar han med att presentera dess kontext. Då han så sent som i höstas kritiserats för föreläsningens innehåll ber han publiken att lyssna på det han säger under aftonen och att för stunden bortse från allt de på förhand må ha läst. Genom åren har Hesslows person och arbete varit föremål för medial uppståndelse vid ett antal tillfällen, något han i viss mån menar är oproportionerligt. Enligt hans beräkningar har föreläsning hållits för uppemot 10 000 läkarstudenter men enbart ett fåtal har uttryckt missnöje över dess innehåll.

När föreläsningen inleds börjar Hesslow med att ifrågasätta vikten vi tillskriver miljö när vi ser till en individs säregenheter, varpå han visar exempel från medier där man beskriver barndom och relationer som huvudsakliga orsaker till olika våldsdåd. Han menar att det finns en arvs- och miljöparadox där vi exempelvis talar om språkkunskaper som inlärda, medan en språkbegåvningen måste vara medfödd.

Med pedagogiska exempel förklarar sedan Hesslow den påverkan arv respektive miljö kan ha på exempelvis grässtrån i olika krukor där den genomsnittliga skillnaden mellan krukorna orsakas av miljö men där variationen i längd mellan grässtrån i samma kruka orsakas av genetiska egenskaper. När det gäller människor visar han en studie om enäggstvillingar som vuxit upp i gemensamma kontra skilda miljöer. Enligt statistiken ligger skillnaderna i exempelvis personlighet mellan separerade enäggstvillingar kring 50% vilket innebär att hälften av individens personlighet skulle vara genetiskt bestämd. Statistik för icke-separerade enäggstvillingar påvisar precis samma utfall, trots den gemensamma miljön. De återstående 50% kan då inte utgöras av miljöpåverkan i form av exempelvis socioekonomiska skillnader och uppfostran. Vad som då utgör de återstående 50% finns det ingen vetenskaplig konsensus kring.

Hesslow talar sedan från det biologiska perspektivet gällande individens utformning och inleder då med att tala om den lilla hjärnstrukturen amygdala. Denna del av hjärnan är kopplad till vår uppfattning av rädsla och en liten amygdala korrelerar positivt med ett aggressivt beteende. Amygdalas storlek varierar mellan män och kvinnor, och är ett av de exemplen på biologiska könsskillnader som Hesslow redovisar för. Sammantaget resulterar de i exempelvis en större spatial förmåga hos män och en större social förmåga hos kvinnor. Män ska även vara mer risktagande och ha ett större intresse för ting medan kvinnor har ett mer framstående intresse för människor och generellt är mer trygghetssökande. Vidare menar Hesslow att skillnaderna är alltmer påtagliga inom könen än mellan dem.

Hur kommer det sig då, att denna vedertagna forskning går emot hur gemene man verkar tänka kring arv och miljö?
Hesslow härleder denna missuppfattning till genusvetenskapens grundläggande princip, att skillnaderna mellan män och kvinnor inte har en biologisk förklaring. Han menar vidare att politiken färgat debatten genom att förklara manliga och kvinnliga egenskaper som sociala konstruktioner. I vissa fall leder denna generella uppfattning till självcensur och i ett antal fall har akademiker fått lämna sina tjänster vid universitet i exempelvis Danmark och Storbritannien.

Vid denna tidpunkt får Hesslow sällskap på scen av moderator Jessica Abbott. Hennes första fråga till Hesslow inleder ett samtal om hur de redovisade skillnaderna mellan könen påverkar samhället. Han menar att en medvetenhet om individens unika förutsättningarna kan bidra till att skapa ett mer jämställt samhälle, ett mer individanpassat samhälle där varje person bidrar och medverkar utefter egen kapacitet.

Senare diskuteras även löneskillnaden mellan könen och då återkopplar Hesslow till de biologiska preferenserna som diskuterades tidigare. Han menar att kvinnor, på grund av ovan nämnda böjelser, är mer benägna att ta lågavlönade jobb som exempelvis förskolepedagog, eller rent av stanna hemma med sina barn. Däremot är män enligt dessa preferenser mer benägna att jaga en hög lön och att utsätta sig för risker.

Aftonen avslutas på sedvanligt vis med en frågestund där publiken bjuds in till samtalet.

Till en början besvarar Hesslow en fråga om hur individens fria vilja och ansvarsskyldighet kopplas till dess biologiska förutsättningar. Här menar Hesslow att människor bör hållas ansvariga om inte skäliga anledningar kan ges däremot. Vi lever i ett samhälle med ett belöningssystem och vi som individer torde rimligtvis kunna följa de lagar och regler som vår civilisation bygger på.

På temat självcensur får Hesslow frågan huruvida sociala normer påverkar valet av forskningsområden inom akademin. Som svar på denna breda fråga menar Hesslow att allmänhetens förmåga att bemöta obekväma fakta generellt underskattas av sociala normer. Detta exemplifierar han genom att berätta om den rasbiologisk forskning som ägde rum i Tyskland under 30- och 40-talet. Hesslow påstår att denna forskningen inte gav upphov till nazismen utan snarare var ett symptom av ideologins framfart.

Avslutningsvis tillfrågas gästerna i vanlig ordning om vem de själva hade velat se besöka Studentafton. Jessica Abbott uppger att hon hade velat se David Attenborough, som besökte Studentafton 1991, och Germund Hesslow nämner bland annat den kanadensiske forskaren Steven Pinker efter förslag från publiken.

Aftonen finns även tillgänglig som podcast.